Hjärnforskning på högre medvetandetillstånd

Personer som ständigt har transcendentalt medvetande parallellt med de övriga medvetandetillstånden har en mer samordnad hjärnfunktion och deras hjärna hanterar beslut på ett mer effektivt och flexibelt sätt än andra. Detta medvetandetillstånd kallas “kosmiskt medvetande”(KM) och har nu undersökts med moderna hjärnforskningsmetoder.

Försökspersoner

Man jämförde 17 personer i kosmiskt medvetande med två andra grupper:
1.  17 utövare av TM som ibland upplevde transcendentalt medvetande och
2.  17 blivande TM-utövare som mycket sällan eller aldrig upplevt transcendental medvetande.

De 17 personerna i KM hade i genomsnitt utövat TM i 24,5 år, mot 7,8 år hos de övriga TM-utövarna.

Hög EEG koherens

Man studerade samordningen av hjärnans elektriska aktivitet (s.k. EEG koherens) hos försökspersonerna. Detta innebar att man undersökte om hjärnvågorna i olika delar av hjärnan gick i takt. Tidigare forskning har visat att denna samordning är låg eller obefintlig hos icke-meditatörer, och mer uttalad ju längre man utövat TM. Detta bekräftades av denna studie, som i tillägg fann att EEG-koherensen hos personer med KM var väsentligt högre. EEG koherensen var särskilt hög i hjärnans framlober (frontalloberna).

Effektiv hjärnfunktion

Dessutom studerade man hjärnans så kallade elektriska förberedelsereaktion (“contingent negative variation” – “CNV”) i valsituationer. Denna reaktion har ett bestämt mönster som blivit grundligt kartlagd inom hjärnforskningen.

Man fann att förberedelsereaktionen var olika när uppgiften var enkel och när den var mer komplicerad.

  • I den enkla uppgiften visade man först en ljussignal och 1,5 sekund senare kom en ljudsignal. Man skulle omedelbart trycka på en tangent när man hör ljudsignalen så att den ljuder så kort tid som möjligt, dvs. en slags reaktionstidstest.
  • I den svårare uppgiften fick man se två siffror med 1,5 sekunds mellanrum. Man skulle trycka på en tangent om den första siffran var större än den andra och på en annan tangent om den var mindre.

Inför den lättare uppgiften var den elektriska förberedelsereaktionen i hjärnan starkast hos försökspersonerna som hade kosmiskt medvetande. Detta tyder enligt forskarna på att de hade större hjärnresurser tillgängliga för att hantera olika uppgifter, vilket överensstämmer med den högre hjärnkoherensen som är ett uttryck för effektivare samordning av hjärnans funktion.

Inför den komplicerade uppgiften hade KM gruppen den minst uttalade förberedelsereaktionen så länge man inte hade tillräcklig information (visning av andra siffran) för att reagera. Deras hjärna aktiverades först när det var ändamålsenligt och slösade inte energi i onödan i väntan på att den andra siffran skulle visas.

Hos de andra försökspersonerna var hjärnan mer aktiverad i väntan på den andra siffran. Detta var mest uttalat hos dem som inte lärt sig TM.

Slutsats

Forskarnas slutsats var att personerna i kosmiskt medvetande tycktes vara i stabil inre jämvikt så att man var helt lugn tills den yttre situationen verkligen krävde en reaktion. Men de övriga var mer påverkade av den yttre situationen så att deras hjärnor reagerade överdrivet och var aktiverade även när det inte behövdes. Detta tär enligt forskarna på hjärnans energireserver, så att man lättare blir trött och därmed begår fler misstag.

Tidigare studier har funnit att speciella EEG-mönster uppträder i samband med transcendentalt medvetande under TM. Denna studie tyder på att utövarna i KM har mönster typiska för transcendentalt medvetande även i yttre aktivitet. Dessa signifikanta EEG-förändringar bekräftar objektivt Maharishi Mahesh Yogi:s beskrivning av kosmiskt medvetande som ett tillstånd där ordinärt medvetande föreligger parallellt med transcendentalt medvetande. Detta tillstånd kännetecknas av ett inre lugn samtidigt med en ständig upplevelse av inre lycka, som inte överskuggas av yttre intryck.

Källa: Travis F, Tecce J, Arenander A, Wallace RK, “Frontal Cortical Measures that Characterize the Integration of Transcendental and Waking States”. Inlämnad för publicering nov 2001.

Kommentar av LTM

Maharishi Mahesh Yogi, TM-rörelsens grundare, har förklarat att kosmiskt medvetande utvecklas av att man regelbundet utövar TM, vilket stämmer med resultatet av denna studie. Tidigare forskning har påvisat en tilltagande utveckling av EEG-koherens ju längre man utövat TM (se “Hjärnfysiologisk utveckling” samt “Översikt över viktiga forskningsrön”). Men denna EEG-koherens har främst uppträtt under TM och har sedan avklingat. Nu har man påvisat nästa steg, stabil EEG-koherens under aktivitet hos personer i kosmiskt medvetande.

Nu framträder bilden av en utvecklingsprocess från lågt integrerad och ineffektiv hjärnfunktion hos icke-meditatörer till en allt mer förfinad, integrerad och effektiv hjärnfunktion hos TM-utövare, som övergår i ett delvis annorlunda och ännu mer effektivt och stabilt sätt att fungera i kosmiskt medvetande. Detta medvetandetillstånd beskrevs redan i de vediska skrifterna för över 5.000 år sedan och erfars precis likadant även idag:

Man upplever alltid ett orubbligt inre lugn tillsammans med en ständig spontan lyckokänsla – “sällhetsmedvetande”. Detta överskuggas inte av några som helst yttre händelser. Detta medvetande överskuggas inte ens av sömn, utan man är medveten även under sömnen, så kallat sömnbevittnande (på grund av bätte sömnkvalitet blir man mer utvilad och behöver i allmänhet mycket mindre sömn). Man agerar utifrån detta oändliga inre lugn, denna orubbliga inre trygghet, och endast precis så mycket som situationen kräver.

Detta står i bjärt kontrast till de “icke-kosmiska” som är mer eller mindre ständigt aktiverade eller “upphetsade” i det dagliga livet, även när det inte alls behövs. Människor är egentligen mer eller mindre i ett stresstillstånd så länge man inte känner fullständig inre trygghet, eftersom stressreaktionen automatiskt framkallas när man känner sig otrygg eller hotad (se även Effekten av Transcendental Meditation på kronisk stress). Man kan säga att utvecklingen mot växande stresstolerans fullbordas i KM.

Det är intressant att koherensen var högst i den grå hjärnbarkens framlober. Störningar i framloberna medför, enligt omfattande hjärnforskning, bland annat försämrat omdöme och försämrad känslomässig kontroll. Psykopater brukar ha omfattande störningar i framloberna. Framloberna har också visat sig ha betydelse för känslan av personlig identitet och självkänsla samt för empati och därmed sammanhängande omtanke om medmänniskor och moraliskt ansvarstagande.

Detta står i samklang med annan TM-forskning som visat TM, på ett sätt som saknar motstycke i andra rehabiliteringsmetoder, minska recidivfrekvensen bland svåra förbrytare, vilket kan förmodas bero på en läkande verkan på “psykopatiska” störningar i framhjärnan. Andra studier har visat att TM-utövare, till och med skolelever, har anmärkningsvärt goda resultat i test på etisk medvetenhet.

Det bör tilläggas att enligt flertusenårig vedisk erfarenhet av medvetandeutveckling är kosmiskt medvetande permanent när man väl utvecklat det.

Det finns inga vetenskapliga grunder för att anta att dessa resultat gäller även för andra meditationstekniker. Transcendental Meditation är en unik vedisk teknik som väsentlig skiljer sig från annan “meditation”.